Denna fina ponny som var speciell för mig på alla sätt och vis har nu somnat in.. Tydligen efter många fång anfall så fick dom lov att ta bort henne. Vet dock inte riktigt när dom tog bort henne, men bättre sent än aldrig att skriva om henne.

Red henne nästan varje lektion då jag red lektioner på Sörgården, till en viss del för att jag var väldigt osäker på ridningen då och jag kände mig så himla trygg på henne. Kände även henne sen några år tidigare, då jag hade henne på ett ridläger. Hur som helst.. När lektionerna var slut för året, så hyrde hon ut hästar och mamma hade lovat mig att få pröva ha häst under ett halvår. Valet var ju självklart, Medea.

Hade henne ett halvår i Ängersjö. Det kändes verkligen som att jag hade en egen häst, då jag var hos henne varje dag. Dock blev det väldigt stressigt och hann inte med skolan. Men hon var viktigare än skolan. Efter hyrtiden så fick vi tillfrågan att köpa henne. Men då tyckte mamma att jag skulle växa ur henne så fort, samma sak med Amanda. Sen va hon väldigt speciell, ingen häst att lita på. Så hon såldes vidare till nån annan, tydligen har hon varit lite varstans i Sverige..

Nu efteråt så ångrar jag verkligen att vi inte köpte henne. Jag har lärt mig mycket på dehär hästen. Inte på att rida utan att alla hästar och djur är olika och har olika personligheter och att man måste acceptrea det. Och denna dam var otroligt speciell. Det var väldigt få som gillade henne för den hon var.

Hon var aldrig speciellt omtyckt på sörgården heller då hon var rätt sur och bråkig, sen har hon inte haft ett tufft hos sina ägare innan hon kom till sörgården. Men när jag hade henne var hon inprincip en helt annan häst, hon var inte den sura märren längre, hon var en helt vanlig ponny. Alltid spetsiga öron och tyckte det var så kul att få komma ut och ridas i skog och mark.

Vila i frid Medea, för är och förblir speciell i mitt hjärta.