En plats som gör mig lycklig, Bulgarien

Som en viss lärare sa till mig första året på Midgård: "Jag kan se något i dina ögon som inte fanns där i början av terminen, en gnista, livsglädje och de är jättehärligt att se"

Jag är önskar att jag inte hoppat av skolan. Jag är önskar att mitt hår kunde komma tillbaka, åtminstone sluta falla av. Jag önskar att jag kunde fara härifrån, och då menar jag hörnefors/umeå. Jag önskar att jag kunnat va med på en av mina bästa vänners student. Jag önskar att jag satt i ett annat land just nu. Jag önskar att mitt självförtroende var bra. Jag önskar att min självkänsla var bra. Jag önskar att jag var en bra flickvän. Jag önskar att de som hände i januari inte hade hänt. Jag önskar att jag var en bättre människa. Jag önskar bara att få vara lycklig, så jävla lycklig jag som var förra sommaren. Men det som ha hänt dom senaste månaderna så har jag svårt att tro att jag kommer att få vara det. Menar vad händer här näst? Jag skulle kunna ge mitt liv för att få känna känslan av vara så jävla lycklig igen.

Med dehär inlägget vill ja inte att folk ska tycka synd om mig och att jag vill ha en massa uppmärksamhet, utan de här inlägget är bara därför att jag vill skriva av mig. Saker som kommer från mitt huvud och jag inte vet vem jag ska prata med de om. Och genom att skriva ner det känns de lite lättare. Tack hejdå